Ikväll, när vi va hos mormor och morfar, och även efter vi kom hem därifrån har jag tänkt lite. Jag är verkligen tacksam över hur många fina människor jag har runt om kring mig. Mamma och pappa är ju självklara då de är faktiskt dem som lagt en väldigt stor grund till den jag faktiskt är. Min kära bror också så klart. Han betyder ju också väldigt mycket.
Sen betyder mormor och morfar galet mycket för mig (även farmor och farfar så klart). Jag har även insett att de börjar bli till åren... Vet att man inte ska tänka så, de är ju friska och pigga, men ibland går tankarna lite väl långt istället för att stanna i nuet.
Kusinerna, även resten av släkten, står jag väldigt nära och träffar flera gånger om året (fler gånger än vad många andra träffar sin släkt). Det är jag väldigt glad över. Vi skrattar och skämtar både om och med varandra och är lite sådär lagom galna.
Jag är ju också väldigt tacksam över Nellie. Hon får mig att skratta och bli alldeles varm i hela mig bara genom att titta på mig och buffa lite. Galet underbara lilla vovven!
Och för att inte tala om mina vänner. Dem finns på olika platser och egentligen hade de varit toppen att ha alla på ett ställe men de är inte så lätt när man gör olika saker i sina liv. Vänner finns alltid nära trots de kan vara väldigt långt borta!
Med detta röriga och kanske egentligen ganska ointressanta inlägg för vissa vill jag ha sagt att jag trivs med de människorna som står mig närmast och jag vill inte byta ut dem mot något annat!❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar